Det är mer än en känsla. Ett obehag eller ett otrevligt minne. Och jag vet att jag ständigt pratar om det men jag vill inte hitta en samhörighet i andra med liknande berättelser. Vill inte relatera, höra era historier. Jag vill inte veta av det alls. Faktiskt. Så jag avföljer, blockar, blundar. Det är dubbelmoral och det är inte helt rätt. Men jag har inte råd att bry mig. Inte nu. Inte denna höst.
Jag önskar att jag hade glömt det. Igår helst.
Jag borde ha tvättat mina sängkläder och jag borde hållit käft. Jag vet att jag har tagit många snedsteg och hur man alltid är antagonisten i någon annans historia. Och jag ska alltid bli en god och kännande människa jag måste bara orka ta mig ett halvt steg från bekvämligheten. The comfort zone. Den gula fåtöljen placerad mitt i rummet.
Och jag säger ifrån, sätter ned foten. Ångrar mig genast och kryper tillbaka.
Publicera.
Radera.
Publicera.
Radera.
Som om det går att ta tillbaka sakerna man redan sagt. Ord som redan funnits till alla andras beskådning. Hela världen vet redan. Stå för det du säger. Idiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar