Det är alltid samma. Nej, nej, nej. Inget tycker så. Det är bara du och din förvridna världsbild. Och de säger det om och om och om igen. Du är ingen hemsk människa. Tillslut väcks en tanke om att jag kanske inte är helt jävla värdelös, trots allt.
Spoiler: det är du visst det.
De tror att jag är god. De professionella. De som har som jobb att lyfta mig ur avgrunden. Och de tror att jag är god. De ytligt bekanta. När jag svarar artigt, skickar styrka, likear, kommenterar, delar.
Du är överallt. På sängbordet, på byrån, på den gula hyllan i hallen. Tro inte för en sekund att jag glömt dig. Eller det oåterkalleliga. Det som det inte finns en ursäkt för.
Jag ville undvika att ramla, 3000 meter, rakt ned i asfalten.
Men jag tog fallskärmen och lät dig falla.
2 kommentarer:
Du gjorde vad du kunde göra. "Hade du kunnat göra annorlunda hade du gjort det" sa en psykolog till mig ändå. Det fastnade. Så nu vill jag vidarebefordra det till dig. Du behöver inte hata dig själv så innerligt, för det finns garanterat ingen anledning till det.
Tack för dina ord. Svårt att ta in ibland.
Skicka en kommentar