12:30 2021-12-02/ Jul utan känsla.

Skräckscenarion och katastroftankar. Tänk om allt skiter sig. Tänk om himlen ramlar ned och solen slocknar. Tänk om telefonen ringer och livet aldrig blir sig likt igen. Ska jag leva länge till är katastrofer oundvikliga. Förr eller senare. Låt allt bara gå åt helvete, så är det gjort sen.

”Du kan få min adventsljusstake, jag vill inte ha den”. Det finns en bra anledning. Rättelse: det finns en anledning, men jag tror inte den klassas som särskilt bra. Jag grabbade tag i vad-som-helst och nu råkade det stå en adventsljusstake med sladd i fönstret på avdelningen, 2018 eller 2019, vem vet? Och de tog tag i mig och de bände den ur mina händer. En förvirrad medpatient satt i fåtöljen. Sen plockades de bort. Och julen kändes inte där. Inte då.

Tur och retur till Rättvik. Jag klarar det men det är fan på håret. Hela tiden på gränsen till en full-blown panikattack. Jag klarar knappt vardagliga sysslor längre. Klarar inte av att lämna den trygghet jag byggt upp i mitt luftslott. Den gula fåtöljen placerad mitt i rummet. Jag är rädd. Mest hela tiden.