Jag dricker mitt kaffe. Tvättar mina sängkläder. Promenerar på åkern med hunden. Vågar mer och mer men ändå ingenting. Pappa handlar åt mig. Min samtalskontakt promenerar hit och sitter i min gula fåtölj istället för att jag ska ta mig ner till öppenvården. Jag är tacksam. Men en totalt jävla värdelös människa.
onsdag 8 december 2021
18:50 2021-12-08/ Säg mig, säg mig.
Generellt känns det, inte lättare, men mindre. Det som hela tiden upptog tankeverksamheten får inte längre lika mycket plats. Jag tänker inte på det. Inte hela tiden. Bara när jag ser något som påminner. Eller när vikarien liknar honom. En befängd tanke att de skulle ha sökt upp mig. Som om de hade tid att bry sig om mig nu, år senare. En ström av patienter som alla blir behandlade på samma undermåliga sätt. Jag ska inte tro att jag är så jävla speciellt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fint att du är tacksam men den där sista meningen vill jag stryka. Den far med osanning.
Fint att du är tacksam men den där sista meningen vill jag stryka. Den far med osanning.
Haha tack snälla du. Känner mig rätt kass just nu. Som om jag inte klarar det lättaste saker. Urk. Hoppas det vänder snart.
Ibland gör en inte det och det beror inte på att en är dålig utan på att en just inte orkar/kan det just då. Jag hoppas också att det vänder och att du får känna att du mår bättre snart.
Skicka en kommentar