Vi vaknar varje dag med förhoppningen att idag är dagen. Att vi äntligen vaknat på rätt sida, att vi valt rätt fot att sätta mot det slitna sovrumsgolvet först. Som om det gjorde skillnad. Som om något någonsin gjort någon skillnad.
”Bli ditt bästa jag” - som slagord. Men inte idag. Inte nu.
Låt mig bara vara. Totalt jävla värdelös. En tid till.
Jag är en nervös människa. Hela tiden skulle jag vilja påstå. Alltid rädd för något.
Huh.
Ett stilla konstaterande. It is what it is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar