19:05 2021-11-18/ I could lie, say I like it like that.

Hon kom hem till mig idag. Då jag inte förmådde mig gå den korta vägen ner till mottagningen. Hon satt i min gula fåtölj medan jag satt i min säng med hunden i knät och berättade om allt annat än det som var relevant. Om dåtida husdjur och rävskallar och mina tankar angående tur och otur när jag väljer skor, strumpor eller kaffekoppar. Jag tror jag är påväg att bli galen.

Och i samma mening som jag uttrycker att jag är rädd att de är efter mig säger jag att det är fånigt och totalt befängt att någon skulle lägga så mycket energi på mig att de faktiskt sökte upp mig. Som om jag var värd mödan. Vem fan tror du att du är och vem fan bryr sig.

De sjunger om kärlek i mina hörlurar. Tror jag. När jag fokuserar på texten inser jag att det inte är låt om lyckliga slut. Och musiken känns. Inte för att jag relaterar till orden. Eller för att den är särskilt vacker. Då och nu sammanflätat. Men jag behöver inte lyssna. Jag behöver inte lära mig att uppskatta skitmusiken. Ny musik skrivs varje dag. Nya texter. Och i en annan låt kanske kärleken inte gjorde ont. Och kanske gör inte heller musiken ont i mig.